Zigenarliv

 
Okej kompisar, så ni vet hur jag skrev för ett par dagar sedan om våran fantastiska plan: Åkta till Byron, sen till Miles utanför Brissy, plocka apelsiner and all that jazz? Man kan väl säga som så att den lilla planen inte existerar längre. Det visade sig att stället vi skulle jobba på inte existerade, att annonsen bara var en bluff osv osv. Vi har varit jättearga och besvikna för att vi har slösat bort våra dagar med att vänta på svar och försöka få tag i en människa som inte finns, ringa ett telefonnummer som inte existerar, gång på gång. Men idag hörrni! Idag kom fantastiska kompisen Becky över till hostelet och sa ungefär nä hörrni, nu tar vi tag i det här, jag vill följa med!

Och ungefär fem timmar senare satt vi där flygbiljetter till älskade saknade Melbourne imorgon, bussbiljetter till Mildura på lördag och en Jamie som ska hämta upp oss på Mildura station lördag eftermiddag. På söndag börjar vi jobba på hans och hans frus apelsinfarm mitt ute i ingenstanset, och det komer vi göra i cirka fyra veckor.

Jag har nog aldrig älskat mitt liv så mycket som jag gör nu. Zigenarhjärtat slår nästan hål i bröstet och imorgon kastar jag mig ut i något nytt och växer ännu lite till. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0