ilonagabriella

I måndags provjobbade jag på ett cafè. Innan jag ens hunnit hälsa på chefen blev jag tillslängd ett förkläde och satt i arbete. Det blev några intensiva timmar då jag slet som aldrig förr för att imponera och göra ett gott intryck, vilket inte är det lättaste när man befinner sig i en helt ny arbetssituation. Jag gjorde verkligen mitt bästa, och chefen verkade ändå ganska nöjd. Han kommer att ringa tillbaka i dagarna och meddela om jag fått jobbet eller inte, och jag måste erkänna att jag inte skulle bli alldeles för besviken om jag inte får det.

Någonstans i bakhuvudet har jag en liten röst som skriker att jag är dum i huvudet som tänker såhär, och att jag är galen som ens överväger att kanske tacka nej om jag får jobbet. Men hjärtat säger något annat. Jag har verkligen ingenting emot att jobba på ett stressigt ställe, tvärt emot tar jag hellre ett sådant jobb än ett där jag bara går runt och slösar min tid. Det jag inte står ut med är människor i chefspositioner som kör med skrämseltekniken för att vinna respekt hos sina anställda. Att ha en chef som inte ens hälsar innan han börjar dela ut order, och som tydligt meddelar att han inte kan ha anställda som inte hänger med i tempot, för då åker man ut, jag vet inte om jag vill vara med om det. 

Jag har inte jättemycket arbetslivserfarenhet. Jag har ingen utbildning att skryta om. Men min arbetsmoral, den är tametusan värd mycket. Jag vet att jag är en bra arbetare, om jag får arbeta med något jag tycker är roligt, och om jag får arbeta för någon jag har respekt för. Och jag kunde inte ha mindre respekt för en chef som försöker skrämmas. Det biter inte på mig det minsta. 

I min situation får man verkligen inte vara för kräsen när det handlar om jobb. Jag måste verkligen ha en inkomst snart, och jag vet att jag kanske får nöja mig med lite vad som helst. Men ändå. Jag vill inte ha ett arbete som framkallar ångest varje dag, där jag har en chef som bara är patetisk, och som tycker det är häftigast i världen att äga ett café eller en restaurang. För där har jag redan varit en gång, och jag tänker inte gå tillbaka dit. Då är jag hellre fattig som en gammal kyrkråtta.

Det finns allt för många unga människor som tidigt får lära sig att man för nöja sig med det man får. Det behöver inte vara så.
Jag vet att jag är bra på det jag gör, och jag (och alla andra) förtjänar respekt och en arbetsgivare som uppskattar det jag gör.

Jag har ett par andra jobbmöjligheter på gång, snälla håll tummarna för mig nu så jag slipper ta nåt sånt här skitjobb. Min tid är för värdefull för att slösas bort på nåt sånt.