ilonagabriella

Idag är en konstig och samtidigt helt vanlig dag. Mikaelas sista dag på jobbet, och vi är nog båda känslomässiga berg-och-dalbanor för tillfället. Idag för exakt tre veckor sedan, anlände jag till ett mörkt och regnigt Vancouver, där en fruktansvärt efterlängtad storasyster stod och väntade, men blomsterbukett och en enorm röd ballong. I lilla Radow-bilen körde vi sedan två timmar bort till lilla Whistler, som ser ut nästan exakt som en saga. Första dagen, söndagen, hann jag med i princip allt som man bör hinna med under en visit här. Eggs bennies, ceasar, Whistler mountain och kokanee i en salig röra blev ganska intensivt för en jetlaggad svenska. På tisdagen fick jag insyn i Mikaelas vardag på Windflower Designs i lilla Squamish, och det är också här jag hängt en stor del av min Kanada-vistelse. Mycket blommor, mycket kläder, mycket spaning på galet snygga Kanadensare (förlåt John, du vet att du för alltid är den allra snyggaste jag vet!), mycket runtglidande och jag har nog aldrig druckit såhär mycket kaffe i hela mitt liv. Starbucks har oss att tacka för mycket den här månaden!

Kanada-vistelsen börjar lida mot sitt slut, och tre veckor i detta fantastiska land är på tok för lite. Men, jag har ändå hunnit med att få en smakbit av mycket det här landet har att erbjuda. Det har hunnits med lite hike, lite vandring, massamassa häng i världens vackraste natur, mycket dans, många björnar, och många många skogshuggande lumberjacks i rutiga skjortor med hundar lite spontant uppslängda ibak på monsterjeepen.

Det har varit fina fina dagar i ett helt fantastiskt land, och jag är nästan säker på att jag kommer tillbaka hit. Jag är inte riktigt klar med Kanada än. De närmsta dagarna fixar vi med viktighetssaker inför nästa resa, och på måndag är det halloween! Det kommer bli eeeepiskt!

Det är häftigt, det här med att få göra gästspel i kanadensarnas vardag. Och de är himla, himla fina.Det har varit fina dagar, men nu är det dags för nästa äventyr. Jag vet att det gör ont, men nu är det dags.