Oh Canada!
Jag är sämst i världen på att blogga.
Tänkte ju lite naivt att jag skulle bli bättre på det nu, när jag är ute i världen och far och faktiskt har något att skriva om. Men, tvärtom, så har det faktiskt blivit så att jag har alldeles för mycket för mig för att hinna blogga. Och egentligen känns det som ett ganska bra tecken, eller hur?
Hur som helst, för er som inte vet så har jag varit i Kanada i drygt en vecka, och nu är första gången som jag verkligen hinner sitta ner och skriva lite.
Förra fredagen bar det av. Med en alldeles för stor ryggsäck och en ilande känsla i magen satte jag mig på tåget från Falköping. Med Doris i lurarna bar det av, bort från Falköping för ett ganska långt tag. Jag tänker inte skriva så mycket om själva resan hit, för det är en ganska tråkig historia. Ni vet, tåg och buss och flygplan hit och dit. Lång, lång tid tog det. 19 timmars väntan i Frankfurt är inget jag direkt vill göra om, men det var ändå okej.
10 timmar på flygplan nummer 2, dubbade filmer på tyska och lite turbulens senare var jag framme. Visum och alla såna där viktighetssaker gick bra, jag är alltd så nervös inför sånt där, men det gick bra. Sen, ungefär sist av alla, kom jag ut till ett nervvrak till syster. Med ballonger och blommor stod hon där och grät storasystertårar och kramades sådär hårt som man gör när man inte fått kramas på ett helt år.
2 timmar senare var vi framme i lilla Whistler, jag kämpade mot jetlagen men fick faktiskt lov att gå och lägga mig ganska snart efter det.
Dagen efter jobbade Mikaela, men jag blev himla väl omhändertagen! Vi åkte upp i bergen och kikade, och där fick jag första aningen om vilket galet land jag faktiskt hamnat i. Galet, galet, galet.
För att det här inte ska bli för långt tror jag vi delar upp det lite, så det var allt ni fick så länge! Det kommer en liten uppdagtering om första veckan snart, jag lovar.
Puss!
Kommentarer
Trackback
