Liten livsuppdatering & några ord om rastlösheten.
Just nu svider det till lite i hjärtat att inte vara hemma i Sverige, då Hultan bjuder på ungefär århundradets bästa line-up. Jag låtsas helt enkelt som att det inte händer och fokuserar på att planera nästkommande månader i mitt liv istället. För jag börjar bli så olidligt rastlös.
Fina lilla Mellan, som jag avskydde så när vi först kom hit. Som jag började avguda bara för ett par månader sedan. Som jag kommer sakna som en älskad och som jag samtidigt inte vill spendera en dag till i. Det är väl just nu, när tillvaron är som stabilast, som det är dags att bryta upp. Jag har världens bästa jobb som jag ägr skiten ur varje dag, det finns inte så mycket mer jag kan lära mig om det där arbetet nu för tillfället. Har världens finaste arbetskamrater, så himla fina och störda och speciella varenda en av dem. Har världens bästa boss. Bor i världens finaste rum med gamla trägolv, öppen spis, New Orleans-veranda och eucalyptusträd utanför fönstret. Lever i världens finaste bubbla med min bästa vän och syster. Och nu, när allt är precis sådär perfekt, är det dags att sticka hål på bubblan. Att riva ner tornet och kasta ut sig själv i kylan igen.
För det är ju faktiskt det här som mitt resande handlar om. Att bevisa för mig själv, gång på gång, att jag kan komma tomhänt och bygga upp något av det mest spektakulära som finns. Ett liv, en tillvaro. Den tillfredsställelese och den kick man får när man väl står där vid målsnöret, den går inte att jämföra med något annat i hela världen. Jag har aldrig känt mig så stark och handlingskrafitg som jag gör nu, och då är det dags att börja om från noll igen. Så att jag inte riskerar att bli för självgod.
Fina lilla Mellan, som jag avskydde så när vi först kom hit. Som jag började avguda bara för ett par månader sedan. Som jag kommer sakna som en älskad och som jag samtidigt inte vill spendera en dag till i. Det är väl just nu, när tillvaron är som stabilast, som det är dags att bryta upp. Jag har världens bästa jobb som jag ägr skiten ur varje dag, det finns inte så mycket mer jag kan lära mig om det där arbetet nu för tillfället. Har världens finaste arbetskamrater, så himla fina och störda och speciella varenda en av dem. Har världens bästa boss. Bor i världens finaste rum med gamla trägolv, öppen spis, New Orleans-veranda och eucalyptusträd utanför fönstret. Lever i världens finaste bubbla med min bästa vän och syster. Och nu, när allt är precis sådär perfekt, är det dags att sticka hål på bubblan. Att riva ner tornet och kasta ut sig själv i kylan igen.
För det är ju faktiskt det här som mitt resande handlar om. Att bevisa för mig själv, gång på gång, att jag kan komma tomhänt och bygga upp något av det mest spektakulära som finns. Ett liv, en tillvaro. Den tillfredsställelese och den kick man får när man väl står där vid målsnöret, den går inte att jämföra med något annat i hela världen. Jag har aldrig känt mig så stark och handlingskrafitg som jag gör nu, och då är det dags att börja om från noll igen. Så att jag inte riskerar att bli för självgod.
Fina lilla Melbourne, jag älskar dig men det är något som drar så förskräckligt.
Om en dryg vecka åker vi över till Nya Zeeland för fem dagars häng i Auckland och Hahei. När vi kommer tillbaka jobbar vi i ett par veckor till, sen är tanken att vi först åker en sväng till Alice Springs, och sedan en roadie längs med östkusten. Beroende på om vi lyckas få tillbaka våra skattepengar och bli lite rika, tänker vi inte jobba på några veckor. Vi har tametusan jobbat sen vi kom hit, så vi tänkte att vi förtjänar lite semester. Senaste idén är att göra några veckors WWOOF (alltså jobba för uppehälle och mat) i vackraste Daintree-regnskogen uppe i Queensland, som vi blev fullkomligt förälskade i förra gången vi var där. Hjärtat längtar efter att få komma bort från storstad, så det skulle nog passa fint. Sen, spenderar vi nog våra sista månader i landet i Brisbane, och förhoppningsvis kan vi göra en avstickare till Perth under tiden också, för att hälsa på vänner och se lite västkust.
Sen kommer det vara November och dags för nästa äventyr, som inte riktigt är färdigplanerat än. Så fort det trillar in lite skatteåterbäringar från diverse länder dock, då kommer de planerna också bli verklighet.
Om en dryg vecka åker vi över till Nya Zeeland för fem dagars häng i Auckland och Hahei. När vi kommer tillbaka jobbar vi i ett par veckor till, sen är tanken att vi först åker en sväng till Alice Springs, och sedan en roadie längs med östkusten. Beroende på om vi lyckas få tillbaka våra skattepengar och bli lite rika, tänker vi inte jobba på några veckor. Vi har tametusan jobbat sen vi kom hit, så vi tänkte att vi förtjänar lite semester. Senaste idén är att göra några veckors WWOOF (alltså jobba för uppehälle och mat) i vackraste Daintree-regnskogen uppe i Queensland, som vi blev fullkomligt förälskade i förra gången vi var där. Hjärtat längtar efter att få komma bort från storstad, så det skulle nog passa fint. Sen, spenderar vi nog våra sista månader i landet i Brisbane, och förhoppningsvis kan vi göra en avstickare till Perth under tiden också, för att hälsa på vänner och se lite västkust.
Sen kommer det vara November och dags för nästa äventyr, som inte riktigt är färdigplanerat än. Så fort det trillar in lite skatteåterbäringar från diverse länder dock, då kommer de planerna också bli verklighet.
I December kommer vi vara hemma hos mamma & lillasyster igen, för att fira jul och bara vara. Oj vad fint det kommer bli.
Kommentarer
Trackback
