ilonagabriella

Nu är vi i Denmark, fem timmar söder om Perth på västkusten, och hälsar på vänner till Chris. De är så himla fina,. De bor i ett hus mitt ute i skogen med höns som sprätter omkring i trädgården och utomhusdusch så man kan duscha under stjärnhimlen på kvällen. Charmigaste 2-åringen har de också, och en stor veranda med udda gamla fåtöljer och mycket Xavier Rudd och Seasick Steve i skivsamlingen. Och veggos, såklart. Så här hänger vi och har det allmänt fint som ni kanske kan förstå. Nu är det natt och alla sover, regnet bara öser ner och jag återupptäcker gammal favoritmusik och förstår inte varför jag inte bara bygger mig en liten studio i skogen och gräver ner mig i det där, för det är ju egentligen det enda som kan få hjärtat att blöda såhär. Just är den här låten på repeat och jag skrattar återigen åt mig själv som alltid hatat country, men har förstått att jag helt enkelt bara lyssnat på helt fel sorts country. För det här är ju det finaste som finns och det är synd att alla sover för annars skulle jag sjunga med så högt jag bara kunde för stämmorna bara virvlar i huvet och vill ut. Såhär låter det finaste:

 

På söndag åker vi till Perth och hänger där i tvä veckor innan vi flyger till Brisbane och spenderar de sista veckorna i landet på östkusten där vi har mer kompisar att bo hos. 6:e november flyger vi från Sydney till Peking och spenderar tre dagar där (möter upp John bland annat) innan tåget mot Ryssland avgår. Sen är vi hemma i Sverige igen i början på december och hur fantastiskt det än ska bli att träffa alla fina igen, och hur fantastiskt det ändå ska bli att få andas Sverige-luften igen, är det något i mig som bara skriker i ren och skär panik för jag är inte redo för Sverige. Jag är inte klar med Australien, inte klar med den här delen av världen och jag vill så gärna gärna tillbaka. Ska fan hitta ett sätt.

 

Hej så länge!