ilonagabriella

Något av det finaste i livet måste väl ändå vara en mamma som, fem minuter innan en måste springa iväg till tåget för att åka tillbaka efter jul hemma, skyndar sig att få ut brödet hon bakat ur ugnen, skär upp en liten skiva som hon sedan smyger ner i ens ryggsäck med förmaningen om att "den är för varm att äta nu så du får vänta lite innan du smakar". 
När en sedan finner sig själv på en tågstation i en mellandags-stimmig stad, knyttigast i världen efter ord som hackat upp hjärtat i små små bitar, då blir det där mörka lite lite lättare. Som att den där lilla brödbiten lägger sig som ett pansar runt hjärtat och kanske kanske hade det gjort mera ont om en inte hade den. Ibland blir en liten bit kärlek något så otroligt viktigt när en behöver något verkligt att greppa tag i. 

Älskade mamma, om du bara visste hur rätt du prickar när det som mest behövs. Det är väl det där sjätte mamma-sinnet, kan jag tänka. 

Det är nu jag börjar bli ordentligt orolig.

Nu, när fantastiske Jason blir bojkottad av talmän från regeringen samt av SD, för att han anses vara för kontroversiell.

Vi lever alltså i ett Sverige där det anses vara kontroversiellt att säga nej till rasism.

I ett Sverige där det anses vara kontroversiellt att vägra bli bedömd utefter hudfärg, religion, kön och sexuell läggning.

I ett Sverige där det anses vara kontroversiellt att kräva sin yttrandefrihet, och i ett Sverige där det anses kontroversiellt att kräva att få älska den man vill. 

I ett land där det anses vara kontroversiellt att kräva att få bli sedd som en del av samhället.

 

Nu får det vara nog.

All kärlek, kraft och styrka till dessa modiga människor, som inte låter sig bli tystade. Det är nu vi måste gå samman och enas med all vår kärlek, för att kunna få bukt med allt hat som sprider sig som en cancertumör över vårt vackra land. Det är på allvar nu Sverige, det är nu vi måste enas.

Till sista droppen.