Konspirerar
Själv sitter jag och stirrar ut på det oändligt gråa i en novemberskymning, här från mitt lilla studentrum där alla persienner hos grannarna är nerdragna. Jag läser som hur världens skönhet förgås, hur allt som är vackert skall prissättas. Jag läser en historia om Picasso, som i sina äldre dagar tydligen gjorde det till en vana att gå ner till stranden och rita i sanden, precis vad vattenbrynet, sådär så att det strax suddades ut av vattnet. Bara en kort stund fick det finnas i sanden, sedan fick det lov att bli ett med tiden. Rika konstkännare försökte fotografera, försökte få tag i konstverken i sanden innan de försvann, men det var alltid förgäves. Ingen kamera i världen kunde fånga. Om det hade varit idag, hade inte ens den senaste iPhone-versionen med det snitsigaste instragram-filtret kunnat fånga konstverk i sand.
Jag vet att det kan låta lite väl konspiratoriskt, men jag tror på riktigt att fenomen som Instagram är vad som kommer få mänskligheten att gå under. Idag får ingenting vara vackert på ett enkelt och flyktigt vis. Allting ska fångas, förfinas, publiceras och betygsättas. Allting måste få så högt värde i andras ögon som möjligt, annars kan du slänga det i havet och smita iväg med svansen mellan benen. Det du tycker är vackert i ditt liv, de skatter du finner längs vägen, de betyder INGENTING om de inte är tillräckligt glittrande för att förtjäna hundratusentals likes på en internetsida. Som tur är behöver det inte glittra speciellt mycket när du hittar det, för så länge allt redigeras och snyggas till kan man lura vilken sate som helst. Förfina, räta ut, karva i foten så att den till slut passar i glasskon. Och när du slutligen lyckats trycka ner den blodiga klump som återstår i den där förförande vackra skon av glas, då kan du luta dig tillbaka och vara nöjd. då kan du känna hur vackert livet är och hur du verkligen FÅNGAR DAGEN (såpass mycket att du kanske tillochmed skriver CARPE DIEM stort på din sovrumsvägg, bara som en påminnelse).
Synd bara att den där skon är gjord av just genomskinligt glas.
Och sen finns det folk som vandrar omkring hela sina liv och letar efter lyckan, efter meningen med livet, efter skönheten. Allt som är vackert och av något värde måste få vara flyktigt, det går inte att hålla fast vid hur gärna du än vill. Allt som varar för evigt blir till slut smutsigt.
Jag vet att det kan låta lite väl konspiratoriskt, men jag tror på riktigt att fenomen som Instagram är vad som kommer få mänskligheten att gå under. Idag får ingenting vara vackert på ett enkelt och flyktigt vis. Allting ska fångas, förfinas, publiceras och betygsättas. Allting måste få så högt värde i andras ögon som möjligt, annars kan du slänga det i havet och smita iväg med svansen mellan benen. Det du tycker är vackert i ditt liv, de skatter du finner längs vägen, de betyder INGENTING om de inte är tillräckligt glittrande för att förtjäna hundratusentals likes på en internetsida. Som tur är behöver det inte glittra speciellt mycket när du hittar det, för så länge allt redigeras och snyggas till kan man lura vilken sate som helst. Förfina, räta ut, karva i foten så att den till slut passar i glasskon. Och när du slutligen lyckats trycka ner den blodiga klump som återstår i den där förförande vackra skon av glas, då kan du luta dig tillbaka och vara nöjd. då kan du känna hur vackert livet är och hur du verkligen FÅNGAR DAGEN (såpass mycket att du kanske tillochmed skriver CARPE DIEM stort på din sovrumsvägg, bara som en påminnelse).
Synd bara att den där skon är gjord av just genomskinligt glas.
Och sen finns det folk som vandrar omkring hela sina liv och letar efter lyckan, efter meningen med livet, efter skönheten. Allt som är vackert och av något värde måste få vara flyktigt, det går inte att hålla fast vid hur gärna du än vill. Allt som varar för evigt blir till slut smutsigt.
Kommentarer
Trackback
