"dagens" outfit
Snarare outfiten för resten av LIVET!!!!
Topp till tå klädd i fladdrig rymd, kan inte på något sätt bli bättre. Kan numera dö lycklig, och aldrig mer fundera på vad jag ska ha på mig.
Nöjdheten själv tackar för sig o säger gonatt!
En viktig grej och en oviktig.
Lillasyster lånar storasysters nyinköpta outfit.
Resulterar i någon slags lumberjack-hipster?
Ytterst tveksamt. Men skoj!
Ytterst tveksamt. Men skoj!
Och sen till dagens viktigaste:
Så. Bra.
Nu är det färdigtjafsat.
Viktigaste valet på länge närmar sig, Sverige kokar och nu får det fan vara nog.
Viktigaste valet på länge närmar sig, Sverige kokar och nu får det fan vara nog.
Vi håller varandras händer när det blir läskigt.
Jag hamnade på en efterfest i lördags.
Det är något som inte ofta händer, jag är inte ett stort fan av efterfester, och har nog aldrig varit på någon som faktiskt varit rolig. Men hur som helst, så blev det. Efter ett par svettiga timmar på dansgolvet hamnade jag och min syster i en lägenhet tillsammans med 5 killar som vi träffat tidigare under kvällen, som verkade trevliga. Stämningen var väldigt avslappnad, någon satte på musik i bakgrunden och vi satt mest och konverserade, pratade så som folk väl gör mest. Den oundvikliga frågan "Jaha och vad sysslar du med?" dök givetvis upp. En fråga som för de allra flesta inte är så komplicerad att svara på, men som alltid blir det om man svarar vad jag alltid svarar:
Jag pluggar genusvetenskap.
Jag kan aldrig säga det om jag inte är beredd på att hålla en mindre föreläsning om ämnet. Missförtro mig inte här, jag älskar givetvis att prata om det, och jag är medveten om att det är ett ämne som många inte har så stor koll på. Det klandrar jag ingen för. Jag älskar att få förklara vad det är jag pluggar, vad det är jag brinner för, om personen i fråga verkligen är intresserad av att låta mig prata, låta mig förklara, och göra detta på ett respektfullt sätt. Fullkomligt älskar det, såklart!
Jag pluggar genusvetenskap.
Jag kan aldrig säga det om jag inte är beredd på att hålla en mindre föreläsning om ämnet. Missförtro mig inte här, jag älskar givetvis att prata om det, och jag är medveten om att det är ett ämne som många inte har så stor koll på. Det klandrar jag ingen för. Jag älskar att få förklara vad det är jag pluggar, vad det är jag brinner för, om personen i fråga verkligen är intresserad av att låta mig prata, låta mig förklara, och göra detta på ett respektfullt sätt. Fullkomligt älskar det, såklart!
Så det var vad jag gjorde. Förklarade, diskuterade, 5 gånger om eftersom dessa grabbar envisades med att vilja ha varsin privat liten föreläsning på tu man hand. Det gick bra, de var intresserade av vad jag hade att säga. Visst, ett litet "amen män HAR ju faktiskt mer muskelmassa än kvinnor så ÄR det ju bara"-argument hoppade väl in här och där, men det är ju inget som en inte har hört förr.
Jag förklarade vad feminism är för mig, hur jag brinner för att avdramatisera ordet, och kom faktiskt till och med fram att de flesta i rummet skulle kunna kalla sig feminister, om de grundade det på mitt synsätt. YES-känslan där alltså (Även om de antagligen inte skulle kunna tänka sig att ta i ordet med tång dagen efter. Men ändå). Skeptismen fanns ju där givetvis, men i mitt sargade hjärta vill jag hoppas på att jag kanske satte igån någon liten slags tankereaktion. En vet ju aldrig.
Jag förklarade vad feminism är för mig, hur jag brinner för att avdramatisera ordet, och kom faktiskt till och med fram att de flesta i rummet skulle kunna kalla sig feminister, om de grundade det på mitt synsätt. YES-känslan där alltså (Även om de antagligen inte skulle kunna tänka sig att ta i ordet med tång dagen efter. Men ändå). Skeptismen fanns ju där givetvis, men i mitt sargade hjärta vill jag hoppas på att jag kanske satte igån någon liten slags tankereaktion. En vet ju aldrig.
Så jävla pedagogisk och tillmötesgående har jag inte varit på hur länge som helst, om jag får säga det själv.
Men självklart. Självklart så är det en av dessa MÄN som bara inte kan LÅTA BLI att kalla mig feministfitta. Flera gånger om. Helt oprovocerat. Fast såklart, det var ju "på skoj". Lite får man ju ta.
(Samma kille som senare avbröt en diskussion med att slänga ur sig "öööh fåru in en tia där emellan elle??!" och syftade på gluggen jag har mellan mina framtränder. HIGH FIVE!!)
Allt efter som tiden gick försvann fler och fler män från rummet. För vi vet ju alla att efterfester är till för att ligga, och feministfittor släpper inte till. Vilket jävla bottenskrap de hade fått med sig hem.
(Samma kille som senare avbröt en diskussion med att slänga ur sig "öööh fåru in en tia där emellan elle??!" och syftade på gluggen jag har mellan mina framtränder. HIGH FIVE!!)
Allt efter som tiden gick försvann fler och fler män från rummet. För vi vet ju alla att efterfester är till för att ligga, och feministfittor släpper inte till. Vilket jävla bottenskrap de hade fått med sig hem.
Efter att ha blivit kallad fitta ungefär tio gånger fick jag nog, tog min arma syster under armen och deklarerade att nu var det färdigdiskuterat.
Att sedan få dra på sig heelsen, fixa till lösögonfransarna och med näven uppsträckt (och en sarkastisk glimt i ögat, som jag inte tror uppfattades av någon i rummet) gasta: KROSSA PATRIARKATET, BRÖDER! och sedan marschera ut i söndagsgryningen, det kändes någonstans som en seger.
Synd bara på de arma killarna som inte fick ligga.
Puss!
/Efterfestbottenskrapet
Att sedan få dra på sig heelsen, fixa till lösögonfransarna och med näven uppsträckt (och en sarkastisk glimt i ögat, som jag inte tror uppfattades av någon i rummet) gasta: KROSSA PATRIARKATET, BRÖDER! och sedan marschera ut i söndagsgryningen, det kändes någonstans som en seger.
Synd bara på de arma killarna som inte fick ligga.
Puss!
/Efterfestbottenskrapet
Konspirerar
Själv sitter jag och stirrar ut på det oändligt gråa i en novemberskymning, här från mitt lilla studentrum där alla persienner hos grannarna är nerdragna. Jag läser som hur världens skönhet förgås, hur allt som är vackert skall prissättas. Jag läser en historia om Picasso, som i sina äldre dagar tydligen gjorde det till en vana att gå ner till stranden och rita i sanden, precis vad vattenbrynet, sådär så att det strax suddades ut av vattnet. Bara en kort stund fick det finnas i sanden, sedan fick det lov att bli ett med tiden. Rika konstkännare försökte fotografera, försökte få tag i konstverken i sanden innan de försvann, men det var alltid förgäves. Ingen kamera i världen kunde fånga. Om det hade varit idag, hade inte ens den senaste iPhone-versionen med det snitsigaste instragram-filtret kunnat fånga konstverk i sand.
Jag vet att det kan låta lite väl konspiratoriskt, men jag tror på riktigt att fenomen som Instagram är vad som kommer få mänskligheten att gå under. Idag får ingenting vara vackert på ett enkelt och flyktigt vis. Allting ska fångas, förfinas, publiceras och betygsättas. Allting måste få så högt värde i andras ögon som möjligt, annars kan du slänga det i havet och smita iväg med svansen mellan benen. Det du tycker är vackert i ditt liv, de skatter du finner längs vägen, de betyder INGENTING om de inte är tillräckligt glittrande för att förtjäna hundratusentals likes på en internetsida. Som tur är behöver det inte glittra speciellt mycket när du hittar det, för så länge allt redigeras och snyggas till kan man lura vilken sate som helst. Förfina, räta ut, karva i foten så att den till slut passar i glasskon. Och när du slutligen lyckats trycka ner den blodiga klump som återstår i den där förförande vackra skon av glas, då kan du luta dig tillbaka och vara nöjd. då kan du känna hur vackert livet är och hur du verkligen FÅNGAR DAGEN (såpass mycket att du kanske tillochmed skriver CARPE DIEM stort på din sovrumsvägg, bara som en påminnelse).
Synd bara att den där skon är gjord av just genomskinligt glas.
Och sen finns det folk som vandrar omkring hela sina liv och letar efter lyckan, efter meningen med livet, efter skönheten. Allt som är vackert och av något värde måste få vara flyktigt, det går inte att hålla fast vid hur gärna du än vill. Allt som varar för evigt blir till slut smutsigt.
Jag vet att det kan låta lite väl konspiratoriskt, men jag tror på riktigt att fenomen som Instagram är vad som kommer få mänskligheten att gå under. Idag får ingenting vara vackert på ett enkelt och flyktigt vis. Allting ska fångas, förfinas, publiceras och betygsättas. Allting måste få så högt värde i andras ögon som möjligt, annars kan du slänga det i havet och smita iväg med svansen mellan benen. Det du tycker är vackert i ditt liv, de skatter du finner längs vägen, de betyder INGENTING om de inte är tillräckligt glittrande för att förtjäna hundratusentals likes på en internetsida. Som tur är behöver det inte glittra speciellt mycket när du hittar det, för så länge allt redigeras och snyggas till kan man lura vilken sate som helst. Förfina, räta ut, karva i foten så att den till slut passar i glasskon. Och när du slutligen lyckats trycka ner den blodiga klump som återstår i den där förförande vackra skon av glas, då kan du luta dig tillbaka och vara nöjd. då kan du känna hur vackert livet är och hur du verkligen FÅNGAR DAGEN (såpass mycket att du kanske tillochmed skriver CARPE DIEM stort på din sovrumsvägg, bara som en påminnelse).
Synd bara att den där skon är gjord av just genomskinligt glas.
Och sen finns det folk som vandrar omkring hela sina liv och letar efter lyckan, efter meningen med livet, efter skönheten. Allt som är vackert och av något värde måste få vara flyktigt, det går inte att hålla fast vid hur gärna du än vill. Allt som varar för evigt blir till slut smutsigt.
