Community xmasparty!
I måndags hade vi en helt fantastisk dag. Jag och Mikaela åt världens godaste frukost på nya favorithaket, jag hade världens bästa första arbetsdag, vi bakade lussekatter och senare på kvällen smet vi över till grannen som hade ordnat ett community xmas-party! Alltså det var helt fantastiskt. Hela gatan var avspärrad och förvandlad till ett minitivoli, det var sockervadd och det var julmusik och det var låtsassnö och himla fina dekorationer och alla var så himla snälla och glada. Älskar mitt område. Här kommer lite bilder på festligheterna:
Alltså det är helt galet var glada aussie-kids blir av lite fejksnö.
hänga lite med pingviner och sånt
Igår var en särdeles fantastisk dag. Jag har en massa fina bilder och så, men de får ni se en annan dag. Det som gjorde gårdagen så himla fantastisk var bland annat:
MEN!
* Att dö matdöden till världens godaste frukost på Milkwood
* Lussekatter
* Trolltyg i Tomteskogen
* Julfest hos grannen!
* Spelning
MEN!
En annan himla vikgtig grej var att jag gjorde min första dag på mitt nya jobb!
Alltså det är så himla skoj.
Jag jobbar nu för ett företag som heter Magic Memories, och som finns på Melbourne Aquarium.
Vad vi gör är att vi fotograferar alla besökare framför en green screen, som sedan blir till otroligt käcka och spexiga bilder med pingviner och hajar och sånt i bakgrunden. Allt förvandlas till en fotobok, som vi sedan försöker få besökarna att köpa. Himla fint!
Så mina arbetsdagar framöver kommer att bestå av att charma kunder, ta bra bilder och sen försöka sälja så många av dem som möjligt. Första dagen var sjukt rolig, och imorgon har jag min andra.
Sa jag att jag jobbar typ tio meter från pingvinerna? ÅH YES ALLTSÅ!
Om ni är nyfikna kan ni kika in på http://www.magicmemories.com/
JOBB!
Just det ja! Det har ju faktiskt hänt lite saker på jobbfronten också.
Såhär:
Såhär:
* Jag fick ett jobb
* Jag sa upp mig efter två dagar
* Jag ska på en ny trial på måndag.
Alltså det känns så dumt att skriva vart jag ska på måndag för det känns som om det kommer ge otur men jag kan inte hålla mig så jag säger det ändå och det är på MELBOURNE AQUARIUM!!!! alltså fatta vad skoj det skulle vara!! Jösses. Skojiga djur liksom!
Hoppashoppas.
Förra jobbet var på en barnklädesbutik, och allt verkade fint tills det gick upp för mig att det skulle ta cirka 4 timmar om dagen bara att ta mig fram och tillbaka till jobbet. För en lön på 13 dollar i timmen. För konstiga ägare. För en butik som säljer brudklänningsliknande bakelseklänningar till pyttesmå människor. Som verkligen inte ska behöva ha på sig sånt tjafs.
Hoppashoppas.
Förra jobbet var på en barnklädesbutik, och allt verkade fint tills det gick upp för mig att det skulle ta cirka 4 timmar om dagen bara att ta mig fram och tillbaka till jobbet. För en lön på 13 dollar i timmen. För konstiga ägare. För en butik som säljer brudklänningsliknande bakelseklänningar till pyttesmå människor. Som verkligen inte ska behöva ha på sig sånt tjafs.
nä fy tusan för sånt trams alltså. Kids ska väl få vara kids.
Drama på Blyth Street
Hejhej från ett galet varmt Mellan! Här sitter jag framför fläkten och försöker överleva, Jompa har däckat lite här bredvid. Utanför i en bil sitter en galen tant, utanför i en annan bil sitter hyresvärd + husägare. Det är stort drama på Blyth Street, ska ni veta. Vi börjar med att jag snor lite text från Mikaelas blogg, så nu ska förstå vilka sjuka dagar vi haft det senaste:
"Som ni förstått bor vi i ett ganska märkligt hus. Eller tja, huset i sig är alldeles, alldeles underbart. Men för 2 veckor sedan flyttade det in en kvinna mitt emot mig, som bara varit för sig själv, vänt i dörren om hon är på väg att möta någon, ser inte upp när hon springer förbi som en liten råtta. Fine tycker vi, inte mer med det. Sociala fobier har vi ju sett innan.
Sedan bröt helvetet loss. Söndag kväll, vi träffas i vardagsrummet när jag kommer hem från jobbet för att snacka lite, daman kommer ut och börjar skälla på oss för att vi är högljudda. För att sedan fråga vilka vi är, om vi bor i huset och betalar hyra.
För att dagen efter låsa ute mig från mitt rum för att bevisa att jag inte bor i huset (vi lämnar givetvis alltid våra dörrar olåsta när vi är hemma. Herregud). Detta ledde till att modiga, fina Jomps fick leka apa och klättra över hela taket för att ta sig in genom ett fönster.
För att sedan stå och känna på min dörr och banka när vi skypar med Mamma.
För att sedan hota med att ringa polisen, för att få ut oss.
För att sedan smyga runt våra dörrar om nätterna, lyssna och ta i dörrhandtagen medan vi ligger i våra sängar, livrädda även om vi försöker peppa varandra.
Etc etc. Listan kan göras lång, och det här är en kvinna med stora mentala problem som behöver hjälp.
Men! Det är INTE roligt att få arga samtal från hyresvärden som säger att hon fått klagomål över att vi har en massa folk springande och boende hos oss. Folk som i själva verket är vi och inga andra. Det mest sorgliga är väl kanske att vi inte ens har några vänner knappt, än.
Dock! Lyssnas det nu på oss från hyresvärdens sida, och igår skulle hon slängas ut, men fick dagen på sig. Att hon sedan spenderade natten här var inte tänkt, så imorses fick jag uppdraget att skriva ett statement, som de kan använda när de handgripligen ska slänga ut henne.
Närsomhelst nu. Närsomhelst. Jag håller er uppdaterade."
Sådär. Helt helt sjuk är den här människan. Imorse hade vi två poliser här som skulle prata med henne, och tydligen har hon ett förflutet inom mentalvården. Dock vägrar hon att flytta, och eftersom ingen av oss har några bevis på att hon har gjort något fysiskt mot oss, kan hon inte kastas ut.
Husägaren, en eldig kvinna, är rasande och bestämde sig för att ta till drastiska medel för att få ut galningen. Så, när hon var ute, byttes låset till entrédörren snabbt ut, och nu kan inte galna damen komma in. Man kan komma in genom en annan dörr, men det vet inte hon om. Så, hon sitter ute i sin bil, och vi har fått order om att inte visa för henne vilken dörr man kan komma in i. Alltså, sicket drama.
Husägaren, en eldig kvinna, är rasande och bestämde sig för att ta till drastiska medel för att få ut galningen. Så, när hon var ute, byttes låset till entrédörren snabbt ut, och nu kan inte galna damen komma in. Man kan komma in genom en annan dörr, men det vet inte hon om. Så, hon sitter ute i sin bil, och vi har fått order om att inte visa för henne vilken dörr man kan komma in i. Alltså, sicket drama.
brev!
Idag låg det ett brev i brevlådan och väntade, till mig! Det första brevet jag fått här på andra sidan jorden. Och inte var det från vem som helst, det var från min roligaste vän Johanna! Alltså hon är verkligen roligast i världen att få brev från. En hel liten jule-bok hade hon knåpat ihop, med glitter & gamla franskalärare från högstadiet & jule-farbrorn & jul-marilyn & så självklart lite Bamse. TacktackTACK! Juleboken har nu fått en hedersplats på spiselkransen (heter det så? Ovanför öppna spisen liksom)
fortfarande kvar på balkongen
och har det ungefär såhär fint:
det är minsann inte kattskit det!
om underkastelse
I måndags provjobbade jag på ett cafè. Innan jag ens hunnit hälsa på chefen blev jag tillslängd ett förkläde och satt i arbete. Det blev några intensiva timmar då jag slet som aldrig förr för att imponera och göra ett gott intryck, vilket inte är det lättaste när man befinner sig i en helt ny arbetssituation. Jag gjorde verkligen mitt bästa, och chefen verkade ändå ganska nöjd. Han kommer att ringa tillbaka i dagarna och meddela om jag fått jobbet eller inte, och jag måste erkänna att jag inte skulle bli alldeles för besviken om jag inte får det.
Någonstans i bakhuvudet har jag en liten röst som skriker att jag är dum i huvudet som tänker såhär, och att jag är galen som ens överväger att kanske tacka nej om jag får jobbet. Men hjärtat säger något annat. Jag har verkligen ingenting emot att jobba på ett stressigt ställe, tvärt emot tar jag hellre ett sådant jobb än ett där jag bara går runt och slösar min tid. Det jag inte står ut med är människor i chefspositioner som kör med skrämseltekniken för att vinna respekt hos sina anställda. Att ha en chef som inte ens hälsar innan han börjar dela ut order, och som tydligt meddelar att han inte kan ha anställda som inte hänger med i tempot, för då åker man ut, jag vet inte om jag vill vara med om det.
Jag har inte jättemycket arbetslivserfarenhet. Jag har ingen utbildning att skryta om. Men min arbetsmoral, den är tametusan värd mycket. Jag vet att jag är en bra arbetare, om jag får arbeta med något jag tycker är roligt, och om jag får arbeta för någon jag har respekt för. Och jag kunde inte ha mindre respekt för en chef som försöker skrämmas. Det biter inte på mig det minsta.
Jag har inte jättemycket arbetslivserfarenhet. Jag har ingen utbildning att skryta om. Men min arbetsmoral, den är tametusan värd mycket. Jag vet att jag är en bra arbetare, om jag får arbeta med något jag tycker är roligt, och om jag får arbeta för någon jag har respekt för. Och jag kunde inte ha mindre respekt för en chef som försöker skrämmas. Det biter inte på mig det minsta.
I min situation får man verkligen inte vara för kräsen när det handlar om jobb. Jag måste verkligen ha en inkomst snart, och jag vet att jag kanske får nöja mig med lite vad som helst. Men ändå. Jag vill inte ha ett arbete som framkallar ångest varje dag, där jag har en chef som bara är patetisk, och som tycker det är häftigast i världen att äga ett café eller en restaurang. För där har jag redan varit en gång, och jag tänker inte gå tillbaka dit. Då är jag hellre fattig som en gammal kyrkråtta.
Det finns allt för många unga människor som tidigt får lära sig att man för nöja sig med det man får. Det behöver inte vara så.
Jag vet att jag är bra på det jag gör, och jag (och alla andra) förtjänar respekt och en arbetsgivare som uppskattar det jag gör.
Det finns allt för många unga människor som tidigt får lära sig att man för nöja sig med det man får. Det behöver inte vara så.
Jag vet att jag är bra på det jag gör, och jag (och alla andra) förtjänar respekt och en arbetsgivare som uppskattar det jag gör.
Jag har ett par andra jobbmöjligheter på gång, snälla håll tummarna för mig nu så jag slipper ta nåt sånt här skitjobb. Min tid är för värdefull för att slösas bort på nåt sånt.
livet på en pinne & hur viktigt det är att lära sig att inte göra någonting alls.
Att vakna och äta frukost med storasyster till ett nytt avsvnitt av julkalendern.
Att få ett brev från en av världens finaste vänner på andra sidan jorden.
Att få ett brev från en av världens finaste vänner på andra sidan jorden.
Att vila lite i solen, att kila ut på vår jättestora balkong och slå på ett gammalt sommarprat från p1.
Att dricka en kopp kaffe och äta en kaka.
Att inte ha så mycket mer planerat idag än att sitta här och läsa, kanske laga lite mat och kanske skriva ett brev. Fixa lite fler fräknar på näsan, lyssna på lite mer sommarprat kanske.
Att inte ha så mycket mer planerat idag än att sitta här och läsa, kanske laga lite mat och kanske skriva ett brev. Fixa lite fler fräknar på näsan, lyssna på lite mer sommarprat kanske.
Att vara så långt ifrån alla viktiga kostymmänniskor nere i CBD som det bara går.
Det, hörrni, det är inte fy skam det.
torsdagscupcakes i dårhuset
För att det här inlägget ska bli lite enklare att förstå måste jag börja med att förklara lite vår boendesituation.
Jag, John och Mikaela bor i ett stort gammalt hus i en stadsdel som heter Brunswick. Området är jättebra, huset är jättefint och jättekonstigt men helt helt unikt och vi trivs hur bra som helst. Huset har 10 rum som hyras ut, och jag tror att vi är cirka 13-14 personer som bor här. Fint låter ju det, som en jättestort kollektiv och hej och hå vad trevligt att lära känna alla och bli en stor lycklig familj! Kan man ju tänka. Så är inte fallet, riktigt. Det här är mer eller mindre ett dårhus. Inte så att människorna som bor här är galna, men de är så himla himla konstiga och folkskygga. Social fobi x 10000 på var och en skulle jag tro. På riktigt, det är på den nivån att ingen hälsar, ingen presenterade sig när vi flyttade in, och vissa av dem vänder när man möter dem någonstans här i huset. De är livrädda för oss. Detta är oerhört provocerande, för det är faktiskt inte så himla svårt.
I lördags flyttade en ny tjej in i huset, och döm av våran lycka när vi märkte att hon faktiskt var NORMAL! Denna rosahåriga, DJ:ande fransyska har tagit oss med storm, och när hon idag knackade på dörren med en låda från underbara The Cupcake Bakery fylld med goda grejer till oss allihopa, då var det nästan så jag ville gifta mig med henne. Alltså det är så SJUKT underbart att en normal människa flyttat in. Annars hade det nog inte dröjt länge tills vi flyttat ut. Fint!
ett slags litet djur som jag såg för ganska länge sen
kvällsaktivitet & klart det finns spöken i spökhuset!
ungefär såhär kan mina dagar se ut:
